Att leva med värk vet jag hur det är,att bli instängd i sin egen lägenhet pga av värken,Att ta sig från plats till B vet jag också hur det är.

I 10 år har jag haft min värk.Det började med Hö hand som jag fick krossad under en frusen vedkubbe. Fick så jag fick så kallad örnklo tumme.Plus att de op fel i Torsby så de gjorde tummen ännu sämre. Inte nog med det så krossade det nerverna i handen så jag fick nervkramper från handen och upp till nacken..

Niceee not.Jag fick smärtstillande och T.e.n.s apparat,Jo tjena vad det blev livat med nervkramperna tålde inte att få ström i mig.Jag fick även nervkramper så det skickade iväg armen hur som helst,inget grepp hade jag kvar.

Känsel hade jag inget från handleden till tummen,pekfinger och en bit av handflatan. Och pga detta så kunde jag lägga handen på plattan utan jag kände något.Och innan jag lärde mig detta att jag inte kände något. Fy f-n vad jag brände mig.

Jag kunde knapptsova på nätterna pga värken och nervkramperna,ibland var kramperna så stor att jjag svimmade,det drog ihop  allt från handen och upp till nakcen,det gjorde så att det trog ihop nacken bakåt.

jag åkte ut och in i Torsby för att få smärtstillande och nervblockader.Nästan inga tbl hjälpte heller,till slut så kom de på att de skulle prova på nervblockader. ????? Öhh jaha och vad är det funderade jag på.

När jag väl var där för att få nervblockad så var vi på uppvak i Torsby och gjorde detta.

Det var en liten maskin med en sladd och från sladden gick det som ett smalt rör med spets på. De tryckte in den vid sidan om halsen,sen körde de ner som ett tunt tunt rör igen. sen slog de på svag ström för att kunna  hitta rätt nerv för att lägga en blockad där.

Sen ovissheten var att träffade de fel nerv så kunde jag sluta och andas och dö.

och det näst jobbigast var innan de hittade rätt nerv,de träffade olika nerver med stöm.Ena stunden hoppade benen,sen tog det armar och händer, tog andnignen så att man hyperventilerade ena stunden och andra stunden kkunde man inte andas m.m

När de väl hittade rätt nerv så lade de nervblockaden,jag blev halft sides förlamad,från ansiktet ,armen. biverklningarna var förlamningen som satt i från 1 dag till knappt 2. hade man otur så kunde man bli förlamad resten av livet.

men det gick skapligt bra,smärtorna försvann en aning under dena tiden jag gjorde nerblockaderna och nervkramperna försvann ett tag,jag gjorde nog detta  ca 10 gånger,sista gången så satt förlamningen i i 3 dagar,jag trodde inte att jag skulle få tillbaka känseln.

sen  bestämde jag att jag inte skulle göra detta mera,jag gillade läget iställe. hade mina nervkramper och smärtor,jag fick börja om att lära mig skriva och knyta skor,skära kött m..m Janne fick göra det åt mig i många år. jag har fortfarande  problem med handen än idag.

Sen fick jag diskbråck och det var ju inte direkt kul precis. Och innan läkarna trodde mig att jag hade det,oj oj oj vilken tid det tog.Men jag lärde mig att leva med det rätt så skapligt i början ialla fall. Sen efter ett tag till så fick jag ett till diskbråck,jag fick smärtstillande tbl. Och det gjordeonnt dag som natt.

Gjorde jag något särskilt som tex.plocka bär,svamp m.m så hade jag sådana fruktansvärda smärtor och kunde knappt gå.

Sen just den här kommentaren som alla älskar ; Jaha och vad är det för fel på dig då? Det syns inte att du har ont någonstans,Varför Jobbar du inte för ? det är väl inge fel på dig. Det är bara att göra si och så . m.m kan räkna upp hundratals.

jag blev förtidspensionerad pga av handen ( kan inte jobba pga nervkramperna än idag) Sen diskbråcket.

Jag har varit till sjukgymnastiken flera gånger,men det hjälper inte ett dugg.Inte för mig ialla fall.

Sen kom jag på iden att jag skulle stärka ryggmusklerna själv på något vis om det gick.

så jag köpte mig en stor fiddy cross.

Gud vad jag skulle få starka rygggmuskler nu :) jag körde denna och det var jätte kul att åka med den. Sen köpte gubben sig en fyrhjulingen för att han med skulle åka med.

vi åkte i terräng m.m till och med slalombacken åkte vi upp för.

Jag var helt slut i ryggen men sen på ett annat vis så mådde jag bra av det.

Det värsta var att denna Fiddy fick man inte köra på landsväg med,för man kunde inte regga den. Men vad spelade det för roll tyckte jag. så jag körde på som tusan.Kompisen skaffade också en till slut.  

så här ser en fiddy ut.

Vi hade jätte skoj med dessa,ända tills en dag då snutarna stod och väntade på oss vid höghusena. hahah De satt i civilpolisbil.Trög i huvudet som jajg är hahaha fattade jag inte att det var dom. Men det gjorde gubben och kompisen,så de stod och skrek ååkkk men åk då. Jag stod stilla och glodde på dom och sen uppfattade jag att det var de. hahah och det bar utav som glatte den hahah upp för blinkenberg ner mot skogvaktaren och där gömde vi oss. sen åkte vi hemmåt,kom till älvstranden och där stod snutarna igen hahaha ..vi hade ett kallgarage på gärdet.

så kompisen åkte före och öppnade porten. Efter kom vi, jag körde in  i buskarna bakom älvstranden och gömde den,gubben försökte gömma sin 4hjulingen hahha..

Men vi var tvungen att åka upp till garaget för snutarna närmade sig.vi flög över gräsmattkanten och rakt in i garaget hamnade jag,sen vände jag mig om,och där kommer det en stor 4hjuling i hög hastighet och Janne böjer sig  ner för  att komma in och kompisen stänger dörren.

sen bytte vi om och gick ur garaget,en utav civilbilarna stannade vid gustavsforsvägen och spannade ner mot älvstranden.

sen en vinterdag tog jag ut Fiddyn och lekte med den nere vid äälvstranden,tappade taget om kopplingen så den hoppar iväg och foten fastnar mellan växeln och trampan.sliter sönder korsbandet i vä benet.

Efter ett tag så blir jag op i benet och gick på kryckor,och det förstörde ju ryggen totalt.

Värken blev bara värre i ryggen.Men sen var jag med gubben ner till bäruppköpet och hjälpte han.Han jobbade vid bäruppköpet vid vikingen.

Där stod jag och skulle skära kartonark som skulle ner i bärlådorna,då small det i ryggen igen. OK det blev ett 3:e diskbbråk det såg de på röntgen.

Jag blev bara sämre och sämre i ryggen,fattade inte vad som hände och skedde med ryggen. var upp till sjukan för att få hjälp,och det gick ju som det gick. Jag vet inte hur många gånger jag var dit.jag fick värktbl.

Och det var 4 olika tbl.

Men  till slut så tyckte jag att de inte hjälpte som de skulle,ökade dosen.

och jag började fundera på vad som hände,för jag började tappa känseln i vä benet.och värken var fruktansvärd.

Till slut kände jag att ingen trodde mig på mig varken på sjukan eller någon annanstans. jag grät nästan av ångest.

Vad skulle jag göra? vad är det som händer? jag klarade knappt av att gå.Kunde inte vara ute och gå överhuvudtaget. Jag fick kryckor som stöd,fick gå till sjukgymnasten och den ville inte göra något med mig.

Till slut så hade jag inge känsel alls i vä benet. kunde knappt röra mig.

Sen hade jag ett stort frågetecken,hur skulle jag klara av hjulen,att bjuda de behövande på julmat m.m När jag knappt kunde gå här hemma. Men jag ville inte svika dom,så jag tog mig ner till lokalen och gick med kryckor och  gick på morfin.

Men jag tror att det hände något mer då i ryggen.till slut tog jag mig inte på utsidan,jag satt inne varje dag,gick med kryckor inne mellan vardagsrummet och köket.

Gubben fick hjälpa mig i och ur sängen,jag skrek av smärta.han fick hjäpa mig när jag skulle duscha.

vid det här laget så hade det tagit hela vä ben och hela underlivet och började i höger ben.

läkarna i Hagfors skickade en akut remiss till Torsby,fick åka hem tillbaka.

Dagen efter small det i ryggen igen  så jag kissade på mig.

De trodde att jag skojade och var bara ute efter mediciner sa dom.

Men till slut fick jag en remiss till karlstad ortopedmott,han insåg att det var bråskande. skickar en remiss till Uppsala.

Men jag satt instäng i min lägenhet utan att ta mig ut från Oktober förra året och fram till Maj i år.

Och det var det värsta jag har varit med ,ingen ska få behöva uppleva det jag gjorde under denna tid.

Men som sagt jag kom till uppsala och de insåg att de var tvungen att op ganska snart.

Jag fick med mig grejer hem för att tvätta mig med.

Det tog knappt en vecka så var jag op.De sa att hade de inte op då så hade jag blivit förlamad resten av livet.

JAG VET VAD SMÄRTA ÄR,JAG LEVER MED DEN VARJE DAG!

Trots att jag blev op så för så försvann inte värken.

men det trodde de på Hagfors sjukhus att det gjorde.Så de har tagit bort tbl för mig.

som jag fick höra under denna tid jag var instängd och är fortfarande till en viss del. :Men snälle du det är väl bara att gå ut,du ser ut och ha ont,du ska se att om du rör dig så blir du bra...Men det var just det jag inte kunde.

sen såg man verkligen vem som var kompisar och inte kompisar.

jag skulle kunna skiva hur mycket som helst om detta. Jag tränar varje dag med att gå,ska jag gå på utsidan så har jag gåstol.

Livet är ingen dans på rosor som vissa tror att det är

.