I've always been misunderstood because of how I look... Don't judge me by the cover 'cause I'm a real good book!

Hej alla goa människor, hoppas att ni får en bra dag idag och för alltid.

ska sätta mig och ringa ett par samtal idag,hoppas man kommer fram fort än att man ska sitta och vänta i flera timmar eller nått sånt.

idag ska försöka fortsätta att skriva färdigt låtar som har legat ett tag. det blir nog bra i slut ändan..hahaahah.

För ett par veckor sen var jag och tittade jag Chrisitna Lindberg. på kärnåsen, pratade med henne efter hon hade sjungit färdigt. Jag undrade om jag kunde få sjunga med henne någon gång. Och det skulle jag få göra,men jag vet inte när det blir än. Men kul tycker jag. Det är inte ofta man ska få sjunga med artist som man tycker om :D

I don't care what's right or wrong,I don't try to understand.

And it's sad to be alone. Help me make it through the day.

Det blir inget skrivande på låtarna, är aldeles för rastlös för det. Men det är ingen gör dom åt mig heller,så de får ligga på lathyllan ett tag till

jag sitter här ensam så gott som hela dagen,Janne jobbar till 20:00 ikväll.

jag kom och tänka på en sak,kanske fjantigt att skriva om men det bryr jag mig inte om. Det med mobiler och sms, ska det vara så himla svårt att skicka ett sms bara om det står HEJ kan göra en människa lycklig. Och det är alltid en annan som ska skicka först annars så hör dom inte av sig. och gör de det så står det alltid " jag kommer till dig nån dag under veckan" och den där veckan kan bli förbannat lång tycker jag. visst man behöver ju inte  sitta och skriva i flera timmar. Men det är så lite som gör en människa lycklig över att någon bryr sig om personen.

Eller är det bara jag som tycker det?

Ni får ha det så gott alla. Kramar till er / Åsa <3

Vilket vackert väder vi har idag. Solen skiner, jag sitter och dricker kaffe och tittar ut på trädgårdslandet. Potatisen har kommit upp och flera än det. Tomatplantorna som vi har, är över 1m,räknade tomaterna igår på ena plantan och det var över 100st den andra dick det inte att räkna på. aånt är kul när man lyckas och det växer. Finss det något godare än att få gå ut i landet och plocka sallad,dill,gräslök.persilja,bönor m.m

 Jag ska ta och ringa ett samtal sen, jag vill inte ringa dit det är jobbigt. Men jag måste göra det.

varför flyr alla´så kallade vänner, om man inte orkar ha besök just den dagen. Sen svarar de knappt i telefonen när man ringer eller skickar sms.Jag tänker inte säga ja till om jag mår piss själv.Men om de säger att dom inte orkar eller har tid den dagen,då ska man respektera dom och vad de säger. Men det är skillnad på vänner och inte vänner tycker jag.

vad ska man göra,ska man vara alla till lags, och skita i att man mår piss själv. Det skulle räcka med ett litet sms eller ringa och höra hur det är,fråga om de kan komma m.m Jag tror jag spyr på detta. Jag blir så förbannad så  det är inte klokt alltså. Det är alltid alltid en annan som gör fel,och man ska alltid lyssna på  "vännerna" hela deras livstid har varit  och är . jag säger inget om att man kan diskutera det ibland. Men inte alltid.

´Detta var ju inte det jag skulle ha skrivit,men men nu blev det så ändå.

Idag är jag så seg och tom i huvudet känns det som.Jag har många funderingar som snurrat runt. vilket ska jag ta tag i först tro? Sitter och väntar på att Janne ska komma hem på lunch,sen ska han tillbaka till Jobbet och han slutar kl.20:00 och började kl. 07:00.

Här sitter jag helt alena,kollar ut genom fönstret och solen skiner och det är gott ute. Men jag orkar inte ta mig ut,jag vet inte varför,men det är bara så.Jag önskar att jag vore starkare i själen så man orkade göra mera.

säg har världen tyngt dig ner,och du finner ingen ro. det kan man allt säga att den  har gjort idag. Jag finner verkligen ingen ro hur jag än gör idag. Och när när man sitter ensam så blir det värre med tankarna som jag har.

 Vad ska man göra när man känner så??????

jag skriver mera senare,ska börja med maten tillss han kommer hem. Men jag fortsätter att skriva senare under dagen. kramar

            Hej vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Men jag har så måmga tankat som jag skulle  som jag kanske ska skriva om.. jag vet att jag skulle få många frågor om jag skulle skriva allt som jag undrar över.

jag har få vänner men de jag har,är riktiga vänner som stäeller upp för mig. och jag ställer upp för  dom så gott det går.

Man märker  vilka som är riktiga,det märkte  jag när jag blev sämre med värken och diskbråckert gjorde så att jag började tappa känsel i vänster ben,till slut så kunde jag inte gå utan jag fick eb rullstol.Lite senare så har jag tappat all känsel.  Jag kom till uppsala och de bestämde att jag skulle operera mig iryggen. Men vänte listan var lång sa de. det singde i telefonen och det var från uppsala och de sa kom hit idag för i morgon ska du bli op , det var bara att åka iväg. Fick ligga på ett hotell. sen när jag kom till sjukhuset så fick jag byta om. sen tog det en timma så  var jag på op bordet, Fick narkås somnade väldigt fort. När jag vaknade så blev jag rädd att det skulle ha gått fel. jag började lyfta foten,sen sen rörde jag på fötterna.jag tog i benet för att se om jag kände mitt lår. jag kunde röra och känsel hade jag,Jag grät av lycka.

Nu idag har jag fått tillbaka värken i ryggen,börjar att tappa  känseln igen. Men läkaren sa att de ska ta och stel op mig i ryggen, Smärtan skulle försvinna nästan helt och hållet.

Jag fortsätter att skriva mera sen. ha det så gott nu <3

Hej. det är länge sen jag skrev på denna sida,får försöka skärpa mig med detta, Vissa dagar har jag haft fullt upp,ibland har jag bara inte orkar skriva något. Så det får bli som det blir nu när jag skriver.

Jag har tex varit på Frykcenter för rehablitering för ryggen m.m Jag var där en hel månad och så åkte jag hem på helgerna för att få träffa min älskling,och Doris våran hund.

Det var inte direkt något vilohem precis hahah.. Sen man fick nya underbara vänner där. Vi håller kontakten än idag och det är så kul tycker jag.

Jag var till Kärnåsen och lyssnade på Christina Lindberg, en helt otrolig människa alltså. Det var kul att få bli fotograferad med henne. Efter ett tag så gick jag fram och frågade henne om vi inte kunde sjumga ilag någon gång. Och hon tyckte att vi skulle göra det. Jag skulle välja låtar som jag känner mig trygg med. SKIT KUUUULLLL tycker jag.men även helt otroligt att hon ville göra detJag har även mycket kort som jag har tagit,men de kommer lite senare här på bloggen.

Just nu kom jag att tänka på hur kul vi hade på Frykcenter,skrattade varje dag och det mår man gott av. Det fanns dr, sköterskor,psykologer,sjukgymnastik och bad. Och vilken personal alltså. Helt otroliga människor.

   jag kanske inte kommer att skriva varaje dag,men jag ska skärpa mig och skriva oftare jag lovar.Det är så mycket jag vill  skriva om. och det kommer jag att göra någon dag framöver.

Det är så gott att ha riktiga vänner som man kan vara sig själv, skratta och gråta tillsammans.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om.Men det märks i slut ändan av detta.

Jag hoppas att alla hade trevligt på midsommar.

Det hade jag men min kära make och vän.

Jag satt och skrev nyss men det bara försvann ifrån sidan,så jag gör ett nytt försök.

Janne har gått till jobbet,jag sitter och tänker tillbaka på vad jag har gått igenom under ett par år. Både Possitivt och negativt.

Det började för ett par år sedan,dels började det med att jag fick 3 missfall vi mådde jätte dåligt båda två.

sen efter ett tag så började jag må dåligt,fattade inte vad det var som hände,jag blev yr precis som om man skulle vara full,jag kunde knappt gå för det skakade i hela kroppen,jag var som en ms person. Janne och våran kompis fick hålla i mig ibland när jag gick.Och de gånger jag gick själv så skakade hela jag och jag fick verkligen koncentrera mig när jag skulle lyfta ett ben bara. sen började jag glömma bort saker och ting.

Till slut så sa Janne att nu kör jag upp dig till sjukan.

Jag hade så fruktansvärt dålig järnstatus,det hade tömt alla järndepåer.Så jag fick dropp med Järn i.

Och det tog ett par veckor innan jag blev återställd.

Sen kom det över mig att jag kunde ha dött,och alla missfall. Jag fick dödsångest av allt som hade hänt. Det var inte kul alls. Jag fick en sån ångest att jag inte vågade vara själv här hemma för jag trodde att jag skulle dö så fort jag blev själv.

Och tack vare mamma och pappa som fanns för mig i den svåra stunden,de tog hand om mig medans Janne jobbade.Annars hade jag inte klarat av det själv. TACK MAMMA OCH PAPPA <3

Sen de få gånger jag var hemma så hade jag våran kompis hemma hos mig under dagarna. Du ska också ha ett stort tack för det du har gjort för mig,och gör ännu. Det gick ett bra tag sen klarade jag av att vara hemma själv med mera. Idag lever jag som vanligt.

Sen mitt i allt detta så lossnade den nya magsäcken på mig,och även då så fick jag reda på att jag har EDS som min syster. Det heter  Ehlers-Danlos syndrom.så de opererade fast magsäcken igen.

Jag har en make som är helt otrolig,han har stått vid min sida ända sedan vi träffades.

Vi har haft så kul,och ännu. vi har hittat på så knäppa saker ibland så det är inte klokt. hahah

Mitt i allt elände så har vi ändå kunnat skratta och gett varandra kärlek. Vi har rest runt och har haft kul.  

Det bästa han har gett mig är hans kärlek,jag älskar dig min kära make.

Eftersom vi inte kunde få barn,så sa vi att då ska vi hjälpa andra barn som inte har det bra.så gick vi en kurs för att bli akut placeringshem,den kursen pågick ett par veckor.Och under tiden vi gick där så opererade jag mitt knä,samma dag som jag gjorde operationen åkte jag ner till kursen för jag skulle minnsan inte missa en dag.

Vi fick 2st som vi hade här hemma till och ifrån,väldigt lärorikt var det.:)

Mitt i allt detta så köpte Janne mig en bluegrass gitarr med stålsträngar. wooow vad underbart och vad glad jag blev,sen kom han hem med en 6 strängad banjo. Första gångerna jag provade den så lät det för jävligt rent sagt. haha.

så här såg den ut,jag har sålt både gitarren och banjon.

Jag älskar att sjunga och spela gitarr,det är rogivande tycker jag.Men jag är lite blyg för att sjunga inför andra människor. Men sen kom vi i kontakt med det här paret ifrån kyrkan de spelade gitarr och bas och sjöng,v,jag älskade att lyssna på dom när de sjöng och spelade. Till slut började jag sjunga med. :) Lite svagt ialla fall hahahah.

Sen började jag jobba på LP om ni vet vad det är. Där sjöng vi och spelade m.m Kul tyckte jag.Sen var vi på träff någonstan med kyrkan,kommer inte ihåg namnet just nu. Men det var gamla bilar, mc,sång,grillning m.m det var jätte mysigt.

jag kommer så väl ihåg det,jag satt på trappan och det var en människa där som jag tyckte verkade  så underbart god ut,och snäll.Jag tittade på henne och sa sätt dig brevid mig,vi satt och lyssnade på när de sjöng. sen efter ett tag så åkte hon hem.

Efter ett tag så fick jag syn på henne på fb och blev jätte snopen,vi fick kontakt med varandra och pratade m.m

sen efter ett tag så sa jag till henne via telefonen om hon inte kunde komma tll filadelfia i Ekshärad på söndag. Hon visste inte om hon kunde. men när jag satt där så kände jag att någon satt och tittade på mig,vände mig om och där satt hon. Jag blev så glad.

Sen började Jag och Janne att motionera rätt så rejält.Vi gick flera mil om dagen.Gick ifrån Ekshärad om till Hagfors. Då fick Janne en stressfraktur i foten så han var gipsad i flera veckor.

så fort han blev frisk så överraskade han mig med en resa till Västkusten,det var en av mina drömmar som jag har haft länge. Att få komma ner och fiska makrill och torsk. Jag blev jätte glad.  Den dagen vi skulle åka hem så skulle vi även döpa oss i kyrkan. Vi åkte hem och kom nästan försent till vårat eget dop hahah. Men vi döpte oss och det var underbart,och när jag hade bytt om och gick ut igen så satt min kära vän där.

Sen blev jag instängd i mitt eget hem i 6 månader ungefär pga av ryggen.under denna tid slutade jag sjunga och spela gitarr och även slutade lyssna på musik.jag hade även skrivit låtar om mitt liv och om en kär vän jag har haft i många år.

Den sista låten jag skrev var en avskedslåt,för jag sa till Janne att jag tänker inte leva så här.Det är inget liv med att inte kunna röra sig och knappt kunna gå. Jag tar mitt liv sa jag om jag inte får hjälp.

Under denna tid så var den här vännen från Ekshärad ett stort stöd under dessa månader,hon kanske inte var här varje dag,men då pratades vi vid telefon eller skickade sms. Hon finns här för mig och hon är en kär vänn.

Jag vill även tack dig för allt du gör för mig..<3 kramar

Men jag blev opererad i ryggen och jag orkade kämpa egenom dessa månader tack vare min kära make och vänner och familj.

Ja nu försöker jag lära mig att gå,jag kan vara utan gåstol om jag går här ute.Men ska jag gå längre så har jag gåstol.Och inte nog med det så har läkarna tagit bort värktbl för nu var jag op så nu hade jag inte ont längre.

 Jag har visst ont i ryggen. Men varje gång jag tar längre promenader så är det som om jag har gjort ett helt dagsvärk.

Jag är helt förstörd. Men jag kämpar på.

Nu har jag börjat lyssna på musik igen och sjunger med.

jag har lovat mig själv att innan jag flyttar så ska jag sjunga i kyrkan de låtar jag har skrivit.

Nej nu har det blivit så långt,så nu slutar jag..

ha en bra dag. kramar

Glad Midsommar på er alla!

Jag hoppas att ni alla får en trevlig midsommar,och ni ska njuta av dagen,äta gott m.m

Idag är det en dag som vi ska fira midsommar plus att vi har firar att vi har varit förlovade i 11år. Vi förslovade oss i norska fjället detta datum,sen kastade vi snöbollar på varandra och hade jätte kul.

Idag ska vi grilla och äta och må gott.Gubben ska äta sill och potatis,men det tycker jag inte om.Usch

När jag satt och försökte få fart på grillen som en gammal bekant fram till mig,har inte sett henne på länge.

Blev jätte glad över att se henne,Sen hon har även gjort samma opertion magsäcksoperation,det var kul att se hur lyckad den har varit på henne.

Jag tänker inte skriva  mycket mera idag faktiskt.

utan det blir mera i morgon

ha en bra dag på er allt

Att leva med värk vet jag hur det är,att bli instängd i sin egen lägenhet pga av värken,Att ta sig från plats till B vet jag också hur det är.

I 10 år har jag haft min värk.Det började med Hö hand som jag fick krossad under en frusen vedkubbe. Fick så jag fick så kallad örnklo tumme.Plus att de op fel i Torsby så de gjorde tummen ännu sämre. Inte nog med det så krossade det nerverna i handen så jag fick nervkramper från handen och upp till nacken..

Niceee not.Jag fick smärtstillande och T.e.n.s apparat,Jo tjena vad det blev livat med nervkramperna tålde inte att få ström i mig.Jag fick även nervkramper så det skickade iväg armen hur som helst,inget grepp hade jag kvar.

Känsel hade jag inget från handleden till tummen,pekfinger och en bit av handflatan. Och pga detta så kunde jag lägga handen på plattan utan jag kände något.Och innan jag lärde mig detta att jag inte kände något. Fy f-n vad jag brände mig.

Jag kunde knapptsova på nätterna pga värken och nervkramperna,ibland var kramperna så stor att jjag svimmade,det drog ihop  allt från handen och upp till nakcen,det gjorde så att det trog ihop nacken bakåt.

jag åkte ut och in i Torsby för att få smärtstillande och nervblockader.Nästan inga tbl hjälpte heller,till slut så kom de på att de skulle prova på nervblockader. ????? Öhh jaha och vad är det funderade jag på.

När jag väl var där för att få nervblockad så var vi på uppvak i Torsby och gjorde detta.

Det var en liten maskin med en sladd och från sladden gick det som ett smalt rör med spets på. De tryckte in den vid sidan om halsen,sen körde de ner som ett tunt tunt rör igen. sen slog de på svag ström för att kunna  hitta rätt nerv för att lägga en blockad där.

Sen ovissheten var att träffade de fel nerv så kunde jag sluta och andas och dö.

och det näst jobbigast var innan de hittade rätt nerv,de träffade olika nerver med stöm.Ena stunden hoppade benen,sen tog det armar och händer, tog andnignen så att man hyperventilerade ena stunden och andra stunden kkunde man inte andas m.m

När de väl hittade rätt nerv så lade de nervblockaden,jag blev halft sides förlamad,från ansiktet ,armen. biverklningarna var förlamningen som satt i från 1 dag till knappt 2. hade man otur så kunde man bli förlamad resten av livet.

men det gick skapligt bra,smärtorna försvann en aning under dena tiden jag gjorde nerblockaderna och nervkramperna försvann ett tag,jag gjorde nog detta  ca 10 gånger,sista gången så satt förlamningen i i 3 dagar,jag trodde inte att jag skulle få tillbaka känseln.

sen  bestämde jag att jag inte skulle göra detta mera,jag gillade läget iställe. hade mina nervkramper och smärtor,jag fick börja om att lära mig skriva och knyta skor,skära kött m..m Janne fick göra det åt mig i många år. jag har fortfarande  problem med handen än idag.

Sen fick jag diskbråck och det var ju inte direkt kul precis. Och innan läkarna trodde mig att jag hade det,oj oj oj vilken tid det tog.Men jag lärde mig att leva med det rätt så skapligt i början ialla fall. Sen efter ett tag till så fick jag ett till diskbråck,jag fick smärtstillande tbl. Och det gjordeonnt dag som natt.

Gjorde jag något särskilt som tex.plocka bär,svamp m.m så hade jag sådana fruktansvärda smärtor och kunde knappt gå.

Sen just den här kommentaren som alla älskar ; Jaha och vad är det för fel på dig då? Det syns inte att du har ont någonstans,Varför Jobbar du inte för ? det är väl inge fel på dig. Det är bara att göra si och så . m.m kan räkna upp hundratals.

jag blev förtidspensionerad pga av handen ( kan inte jobba pga nervkramperna än idag) Sen diskbråcket.

Jag har varit till sjukgymnastiken flera gånger,men det hjälper inte ett dugg.Inte för mig ialla fall.

Sen kom jag på iden att jag skulle stärka ryggmusklerna själv på något vis om det gick.

så jag köpte mig en stor fiddy cross.

Gud vad jag skulle få starka rygggmuskler nu :) jag körde denna och det var jätte kul att åka med den. Sen köpte gubben sig en fyrhjulingen för att han med skulle åka med.

vi åkte i terräng m.m till och med slalombacken åkte vi upp för.

Jag var helt slut i ryggen men sen på ett annat vis så mådde jag bra av det.

Det värsta var att denna Fiddy fick man inte köra på landsväg med,för man kunde inte regga den. Men vad spelade det för roll tyckte jag. så jag körde på som tusan.Kompisen skaffade också en till slut.  

så här ser en fiddy ut.

Vi hade jätte skoj med dessa,ända tills en dag då snutarna stod och väntade på oss vid höghusena. hahah De satt i civilpolisbil.Trög i huvudet som jajg är hahaha fattade jag inte att det var dom. Men det gjorde gubben och kompisen,så de stod och skrek ååkkk men åk då. Jag stod stilla och glodde på dom och sen uppfattade jag att det var de. hahah och det bar utav som glatte den hahah upp för blinkenberg ner mot skogvaktaren och där gömde vi oss. sen åkte vi hemmåt,kom till älvstranden och där stod snutarna igen hahaha ..vi hade ett kallgarage på gärdet.

så kompisen åkte före och öppnade porten. Efter kom vi, jag körde in  i buskarna bakom älvstranden och gömde den,gubben försökte gömma sin 4hjulingen hahha..

Men vi var tvungen att åka upp till garaget för snutarna närmade sig.vi flög över gräsmattkanten och rakt in i garaget hamnade jag,sen vände jag mig om,och där kommer det en stor 4hjuling i hög hastighet och Janne böjer sig  ner för  att komma in och kompisen stänger dörren.

sen bytte vi om och gick ur garaget,en utav civilbilarna stannade vid gustavsforsvägen och spannade ner mot älvstranden.

sen en vinterdag tog jag ut Fiddyn och lekte med den nere vid äälvstranden,tappade taget om kopplingen så den hoppar iväg och foten fastnar mellan växeln och trampan.sliter sönder korsbandet i vä benet.

Efter ett tag så blir jag op i benet och gick på kryckor,och det förstörde ju ryggen totalt.

Värken blev bara värre i ryggen.Men sen var jag med gubben ner till bäruppköpet och hjälpte han.Han jobbade vid bäruppköpet vid vikingen.

Där stod jag och skulle skära kartonark som skulle ner i bärlådorna,då small det i ryggen igen. OK det blev ett 3:e diskbbråk det såg de på röntgen.

Jag blev bara sämre och sämre i ryggen,fattade inte vad som hände och skedde med ryggen. var upp till sjukan för att få hjälp,och det gick ju som det gick. Jag vet inte hur många gånger jag var dit.jag fick värktbl.

Och det var 4 olika tbl.

Men  till slut så tyckte jag att de inte hjälpte som de skulle,ökade dosen.

och jag började fundera på vad som hände,för jag började tappa känseln i vä benet.och värken var fruktansvärd.

Till slut kände jag att ingen trodde mig på mig varken på sjukan eller någon annanstans. jag grät nästan av ångest.

Vad skulle jag göra? vad är det som händer? jag klarade knappt av att gå.Kunde inte vara ute och gå överhuvudtaget. Jag fick kryckor som stöd,fick gå till sjukgymnasten och den ville inte göra något med mig.

Till slut så hade jag inge känsel alls i vä benet. kunde knappt röra mig.

Sen hade jag ett stort frågetecken,hur skulle jag klara av hjulen,att bjuda de behövande på julmat m.m När jag knappt kunde gå här hemma. Men jag ville inte svika dom,så jag tog mig ner till lokalen och gick med kryckor och  gick på morfin.

Men jag tror att det hände något mer då i ryggen.till slut tog jag mig inte på utsidan,jag satt inne varje dag,gick med kryckor inne mellan vardagsrummet och köket.

Gubben fick hjälpa mig i och ur sängen,jag skrek av smärta.han fick hjäpa mig när jag skulle duscha.

vid det här laget så hade det tagit hela vä ben och hela underlivet och började i höger ben.

läkarna i Hagfors skickade en akut remiss till Torsby,fick åka hem tillbaka.

Dagen efter small det i ryggen igen  så jag kissade på mig.

De trodde att jag skojade och var bara ute efter mediciner sa dom.

Men till slut fick jag en remiss till karlstad ortopedmott,han insåg att det var bråskande. skickar en remiss till Uppsala.

Men jag satt instäng i min lägenhet utan att ta mig ut från Oktober förra året och fram till Maj i år.

Och det var det värsta jag har varit med ,ingen ska få behöva uppleva det jag gjorde under denna tid.

Men som sagt jag kom till uppsala och de insåg att de var tvungen att op ganska snart.

Jag fick med mig grejer hem för att tvätta mig med.

Det tog knappt en vecka så var jag op.De sa att hade de inte op då så hade jag blivit förlamad resten av livet.

JAG VET VAD SMÄRTA ÄR,JAG LEVER MED DEN VARJE DAG!

Trots att jag blev op så för så försvann inte värken.

men det trodde de på Hagfors sjukhus att det gjorde.Så de har tagit bort tbl för mig.

som jag fick höra under denna tid jag var instängd och är fortfarande till en viss del. :Men snälle du det är väl bara att gå ut,du ser ut och ha ont,du ska se att om du rör dig så blir du bra...Men det var just det jag inte kunde.

sen såg man verkligen vem som var kompisar och inte kompisar.

jag skulle kunna skiva hur mycket som helst om detta. Jag tränar varje dag med att gå,ska jag gå på utsidan så har jag gåstol.

Livet är ingen dans på rosor som vissa tror att det är

.